Norden hon stod, vacker och stolt en gång i en annan tid Heligt blod flöt igenom hennes hud och släckte hennes törst
Norden hon ligger, förkastad och förnekad i vår kristna nutid
En ny tid stundade och förslavad hon blev Strypt av den svage med sitt kors Ur askan av vårt hednaland, vi reser oss och igen: Hans tro mot svärdets makt
Ur askan ett rike
Tig och lyd du kristne fan Ned på knä och be Oden länge i vrede stått Men nu skall örnar få mat
Den kristnes tro är nu ett minne blott Och örnar sin föda fått Lammet har svultit och finns ej mer En framtid i det förgångna vi nu ser I segertåg vi vandrar med Oden först Hon har återfått sin törst