I lönndom tyst han gÄr, han döljer sig för syn I vrede slÄr han hÄrt, en kropp som sÀnks i dyn Han ser sitt liv förvridas mot ett okÀnt mÄl Hans hud förmörkas hÄrt utav lÀgereldens kol
refrÀng: Tor han samlar styrkan tung och i iskallt regn han bÀr FÀders skrift av gudars lag: Ditt liv jag slÄr isÀr! Ett slag som aldrig skÄdats likt skall rÄda i din Àtt Med döden som din hedersman följer kyla, hunger tÀtt
I blindo genom byn han gick och ondskans dolk han höll, MÀn av börd, med kungens makt, i knektars vÄld han föll Skall rÄda bot, och sona brott till Ànka blir du slav Trettio Är av mannaliv innan oket tas utav
Med sorg i blick han gÄr, över mark som ska ge bröd Hungern river ont under sol som lyser röd Dödens kyla tÀr, försöker fly, men stel I frusen jord han sÀnks efter resan vÀntar Hel