A VOZ
Sonhando, ouvi o seu clamor.
E, neste momento de
resposta distante
Acho que, mais uma vez,
Minha morte suave,
Eu respiro
O nascimento das árvores.
Os sinos da urze
Rendem livremente os seus
Segredos em minhas mãos.
Meu corpo é o frio do terreno
E as nuvens do frágil outono
Deslizam
Através de meus olhos.
Ele chorou ao amanhecer
E era a voz da minha mãe.
O mar vai suportar a mim
Para os seus braços.
Rösten
I drömmen hörde jag honom ropa.
Och i detta ögonblick av långväga svar återfinner jag den milda döden,
andas jag trädens födelse.
Ljungens klockor lämnar fritt sina hemligheter i min hand.
Min kropp är markens svalka och den sköra
höstens moln glider genom mina ögon.
Han ropar i gryningen och rösten var min moders.
Havet ska bära mig till en famn.
Encontrou algum erro? Envie uma correção >